Som jag sa i det förra inlägget om mig så har jag en bror, han heter Jonathan och är två år yngre än mig. Tyvärr så kan man inte tro att han är yngre då han är mer än en decimeter längre..

Måste faktiskt få börja med att säga att han verkligen har varit ett pain in the ass! Han var lite av en bråkstake då han var mindre och han tog all uppmärksamhet han bara kunde få, typ genom att skrika. Sen så bråkade vi rätt så mycket, slogs, jagades, skrek en massa fula ord åt varandra och mycket mer. Det är ganska sjukt att vi bråkade så mycket men samtidigt hade vi så roligt när vi inte var ovänner. Vissa förstår vad jag menar med att vi bråkade väldigt mycket, ganska svårt att tro nu egentligen.

Nu är det heeelt annars, tro det eller ej men han har faktiskt mognat. Nu bråkar vi i princip aldrig, och om vi gör det springer vi inte runt och slår varandra som förr. Nu spenderar jag ganska mycket tid med min bror, på helgerna när vi är vårat lilla gäng är han med. Blir lätt så när man bor i en liten by också, vi är kompis med samma personer.

Jonathan är rolig, han har samma underbara humor som mig för det mesta. Han är nog den enda som, ibland, förstår mina skämt. Han är väldigt flitig och vill få saker gjorda, när vi är ensamma hemma är det han som tar tag i allt från städning till matlagning. Han kan dock vara lite av en retsticka och han kan verkligen få mig att bli sur, men gissar att det bara är så med syskon. Man kan ju inte vara vänner hela tiden.

Min bror betyder jättemycket för mig och han är en stor del av mitt liv, jag är verkligen glad att jag har han.
Plus, jag vet att han tycker att jag är smart och bäst. Egentligen.


♥♥♥
Älskar dig